Tänk vad fort det gick. Sist var säsongen på väg, sen kom den väldigt snabbt med allt vad det innebär och nu är självplocket stängt igen. Det bara virvlade till. Och inte hängde jag med, känsla är mer, vad var det som hände? Det är många som hittar hit nu, så roligt. Vi gör förbättringar, i år blev det nya sittplatser som blev väldigt uppskattade. Anton bygger med stockar från vår egen mark och kämpar på när jag kommer med idéer. Och dem är många, idéerna. Vi öppnade även nya lilla odlingen med arbetsnamnet ”finplocket” där vi kan arbeta lättare med ogräsbekämpning, gödning och bevattning. Ingenting är riktigt klart, men det är ”up and running” ändå. Med fina ord från alla våra besökare när jag mest ser sånt som inte blev av. Skönt är det då att det kommer ett år till. Vi ska bara vila lite först. Och tänka ett varv till på alla planer som snurrar runt där uppe.
Era ord betyder mycket. Ibland möts vi och då blir jag nästan alltid lite rörd när jag får höra det ni berättar. Om hur ni kommer hit för att andas. För att gå ett varv och bara njuta. Om vissa som kommer varje vecka och några som har längtat sedan förra året. Herregud. Det var ju precis så vi önskade att det skulle vara. En plats för fler att vara i. Bland allt härligt som blommar. Gå i sakta mak och stryka med handen över bladen. Fortsätt komma hit, ni är så välkomna. Tänk vad bra det blev.
Vi tackar ödmjukast för den här säsongen och ser fram emot nästa sommar. Tack för att ni kommer. Nu ska vi fortsätta försöka göra platsen ännu mer härlig. Det finns lite planer, vi får se vad som blir av. Vi ses!




